Bråvalla och All Time Low
Ni vet när saker händer för första gången och allt blir så bra som man hade tänkt sig att det skulle vara, till och med ännu bättre. Det var jag med om igår dubbelt upp då jag för första gången var på en festival och för första gången såg All Time Low på riktigt.
Vi var nog lite galna för när vi kommit in på området sprang vi hela vägen bort till scenen för att hamna längst fram vilket vi också lyckades med otroligt nog. När de kom uthoppandes på scen trodde jag knappt att det var sant. Eftersom vi stod längst fram var vi kanske 10m från scenen och jag fick ögonkontakt med både Jack (längst till vänster) och Alex (tvåa från vänster) och även fast det är omöjligt att veta tror till och med att Alex, som var ännu snyggare i verkligheten om det är möjligt, kan ha pekat på just mig och lett.
Själva festivalstämningen var också väldigt härlig eftersom alla är där för att ha kul och fly verkligheten ett tag och jag skulle faktiskt vilja testa campa på en festival någon gång bara för att få uppleva allt som har med det att göra trots att jag är allt annat än en campingperson.
Själva festivalstämningen var också väldigt härlig eftersom alla är där för att ha kul och fly verkligheten ett tag och jag skulle faktiskt vilja testa campa på en festival någon gång bara för att få uppleva allt som har med det att göra trots att jag är allt annat än en campingperson.
Idag är min hals öm, jag har blåmärken på ryggen och har ont i armar och vader men det var det helt klart värt. Är så lycklig för att jag har fått se både One Direction och All Time Low inom ca 1,5 månad. Hade svårt att sluta le den dagen.