Last night think we were dancing, singing all our favorite songs.
Jag är helt slut. Klockan ringde klockan fyra imorse och tåget gick två timmar senare. Inte heller klev jag in genom dörren igen förrän halv sju på kvällen. Det glamorösa livet som pendlare, ni vet. Som tur var har jag min supergulliga vän Matilda som väntade på mig så att vi kunde åka hemåt tillsammans vilket gjorde den resan mycket trevligare än vanligt. Det är värdefullt att ha någon bredvid sig som man kan småprata och utbyta skämt med för att sedan sjunka in en gemensam tystnad som varken är tryckande eller pinsam utan endast trygg. Antagligen borde jag sitta med en uppsats framför mig på skärmen istället för oräkneliga internetsidor som slumpvis skummas igenom men efter den här dagen har jag ingen motivation kvar. Några kapitel lästes i alla fall ut på tåget och under håltimmarna så det får helt enkelt vara nog. Lyckligtvis har jag bara två kortare skoldagar kvar innan det är helg. Kämpa Ida!!