Marsspelen
Förra fredagen vid den här tiden satt jag i en minibuss på väg mot Örebro och Marsspelen redo att agera ledare för våra friidrottsbarn. Trots två återbud på grund av sjukdom och en bruten tå fick vi ändå ihop runt sju barn från vår tävlingsrädda grupp. Även fast det var många nerver som spökade hos dem blev det en hel del pers och även någon medalj! Men jag var mest stolt över att de ens vågade ställa upp över huvud taget så det var egentligen allt som krävdes för att imponera på mig.
Det blev även en tripp till badhuset på lördagskvällen som uppskattades rejält både av yngre och äldre. Jag blev ivägdragen i den ena rutschkanan efter den andra och hade hur roligt som helst! Allt resulterade i en riktigt härlig friidrottshelg och jag hoppas verkligen att barnen hade kul trots all nervositet, för det var i varje fall det som jag ville uppnå med dessa dagar. Förhoppningsvis får vi med dem på någon mer tävling snart! Skadeglädjen är ju trots allt den enda sanna glädjen!