He said go dry your eyes and live your life like there is no tomorrow, son

 
 
Min lördag var galen. Galet spontant. Galet överraskande. Galet bra. Stockholm, shopping, den numera nästan traditionella mjukglassbufféen på Jensens, Melodifestivalfinal i Friends, fluffiga rosa fjäderboor, Conchita, Måns, Magnus Carlsson och många fler, tequilashots, sprint genom tunnelbanegångarna, dans och skriksång som aldrig förr till nostalgi- och schlagerlåtar på Operaterrassen varav "I need a hero" och "Det gör ont" kanske är några av de jag minns bäst, en tillfällig vänskap med en övertrevlig vakt och fangirling/boying i högsta grad till Danny som dök upp på scenen lika plötsligt som vi med ens hamnade nästan längst fram. 
 
Vissa dagar vet man att man kommer kunna tänka tillbaka på och skratta åt så länge man lever. Minnen som får kroppen att värmas upp och ögonen att glittra. Det här var en sådan dag, utan tvekan. Såhär bra har jag inte mått på länge. 
 
Upp