Saknad
Jag saknar förra sommaren så mycket just nu. Saknar att äventyra runt i Göteborg med Emelie och Jenny och dansa till Macarena och Single Ladies, saknar att shoppa i alla Londons butiker tills fötterna brände, saknar alla spontana fester och alla sena nätter då vi vandrade hemåt medan solen började gå upp, saknar allt kökshäng som ingick i detta festande, saknar att sitta på uteserveringar och äta glass, saknar att stå på Bråvalla inklämd i en folkmassa som alla delar en kärlek till All Time Low, saknar alla kompisdejter, saknar lukten av grillat, saknar att inte kunde andas i Emelies solheta bil, saknar smaken av svenska jordgubbar, saknar att åka karuseller på Stadsfesten, saknar kombinationen tjejsnack och marängtårta, saknar att bada i vår pool, saknar att se alla mina 96:or galna av glädje, saknar att sitta på ett gargetak, saknar hundhäng med Frida och Matilda, saknar att svettas i solen på utomhusträningarna, saknar att flyga genom bok för bok, saknar att baka titt som tätt bara för att, saknar att ha picknick i Boulongerskogen, saknar att skratta ikapp med friidrottsbarnen på Åland, saknar att springa 5 kilometer indränkt i färg, saknar förfesterna på vår inglasade altan, saknar att bära klänning och ballerinaskor, saknar att dansa och sjunga med vänner tätt omkring mig, saknar att känna mig fri.

Vaddå inte kunna andas i min bil? 😂😂