Vasaskolans student 2015
För en månad sedan trängdes jag och Bella bland alla andra hundratals släktingar och vänner till de studenter som skulle springa ut från Vasas dörrar. Jag påmindes om min egen dag ett år tidigare då vi sjöng "Den blomstertid nu kommer" för sista gången någonsin med tårar i ögonen och darrande röster, hur vi kastade upp våra mössor och sedan hoppade och skrek i trappen medan musik dånade från högtalarna i väntan på att vår klass skulle ropas upp, hur Matilda sedan tog tag i mig som var nästintill oförmögen att röra mig på egen hand och drog med mig ut på rampen och vi sprang ut i solskenet för att mötas av kramar och gratulationer. Jag är säker på att jag för evigt kommer tänka tillbaka på den 12:e juni 2014 som en av de bästa dagarna i mitt liv.
Men i år var det mina 96:ors tur. Min syster och mina vänner som har kämpat så hårt genom dessa år, nu var det deras dag, deras ögonblick. Jag kramade om så många jag kunde och flängde sedan runt på tre studentmottagningar. Så många glittrade ögon och så mycket glädje. Lika fylld av känslor var jag på fredagsnatten när de resterande skolorna hade sprungit ut och vi vandrade runt på stan bland dunkade baser, tjutande visselpipor och vrålande människor ovanpå flaken som passerade oss gång på gång med en energi som tycktes brinna lika starkt hela natten igenom.
Ni äger allihopa! ♥